Svaret på frågan varför man blir konstsamlare är nog väldigt individuell. Jag ska berätta varför jag blev konstsamlare.

Som jag har skrivit på andra sidor på denna sajt har jag haft ett konstintresse länge. Det har tagit fart genom mina två senaste sambos. Var och en bidrog på sitt vis genom att inspirera mig.

När jag började gå på konstmuseer och konstgallerier fick jag en mer direkt upplevelse samtidigt som jag lärde mig mer om konst och konsthistoria. Jag tittade mycket på dokumentärer om konst och konsthistoria.

Den avgörande skillnaden som gjorde mig till samlare av konst var en större tillgång till kapital. Att samla på konst är en dyr hobby så pengar är naturligtvis avgörande. Det första verket i samlingen var dock en gåva, en litografi, som jag fick vid min disputation. Efter det började jag fördjupa mig allt mer kring vilken smak i konst jag hade och har.

Ett tag nöjde jag mig med att ha posters av mästerverk i en snygg ram. Inte så dyrt. Detta var en snabbt övergående fas. Jag besökte gallerier allt mer frekvent. Lärde mig om samtida konstnärer, både svenska och internationella. Slutligen vågade jag köpa några litografier av stora mästare som följdes upp av att jag köpte några original av svenska samtida konstnärer.

Det mest tillfredställande i samlandet var att jag kunde omge mig av vacker konst i hemmet. Konsten blev en central del av designen. Vissa möbler var avsiktligt neutrala för att konsten skulle få sin rättmätiga uppmärksamhet. I de fall det var möjligt kunde möbler och konst förstärka varandra genom kombinationer av färger och former. I det stora hela skulle jag säga att ett vackrare hem gjorde att jag trivdes med livet lite mer i allmänhet.

Baksidan av konstsamlandet är att man snabbt får mer konst i samlingen än man har väggar för. Fina original blir undanstoppade i en låda. När vi, jag och min sambo, bytte till en större bostad fick mer av konsten plats igen. När vi senare bytte bostad en gång till blev det mindre plats på väggarna samtidigt som jag hade köpt mer konst under åren i den stora bostaden.

Jag vill inte äga konst för ägandets skull eller för att konsten ökar i värde på sikt. Jag vill äga konst för att kunna njuta av den. Det går ju inte så bra när konstverk ligger undanstoppade.

För mig som inte själv kan måla och uppskatta hantverket särskilt bra har kunskapen kring konsten, konstnären och olika tekniker på ett teoretisk plan förhöjt min passion för konsten. Jag kan njuta av ett verk både på ett känslomässigt plan och på ett tankemässigt plan. När dessa två når en slags kulmen njuter jag av verket som mest. Detta kanske bara gäller mig. Hur som helst är det så jag blir som mest passionerad av konst i allmänhet och den konst jag äger i synnerhet.

Dela gärna med dig av varför du är konstsamlare.

17 Mar 2019